Grünerlycka: Kanelbullen som aldrig blev

Fjärde oktober, kanelbullens alldeles egna dag! Som den stolta fika-svensken jag är var jag eld och lågor i går på bussen på väg hem från jobbet och taggad som katten för att slänga ihop en deg och baka kvällen lång. Bara tanken på en nygräddad kanelbulle gjorde mig knäsvag.
Väl hemma rotade jag igenom skafferiet och insåg att vi hade varken mjöl eller socker! Besvikelsen går inte ens att beskriva för vem friden orkar gå till affären när man för det första; jobbat i en hela dagen, och för det andra; bor på fjärde våningen utan hiss??
Tillsammans med Clary deppade jag ihop i soffan framför tv:n och tröståt en cookie. Men efter en stund försvann hon in till sitt rum och lämnade mig ensam framför Landet Brunsås (som för övrigt kan vara det bästa som hänt svensk tv, Erik Haag for president!). Lagom till att programmet var slut var både fikabehovet och nyfikenheten av vad Clary egentligen pysslade med så stor att jag flög upp ur soffan, rasslade runt lite på kjøkkenet och så smög jag försiktigt in till henne.