7/24/2011

Sorg i Norge

I fredags var jag ensam hemma i vår lägenhet. Plötsligt skakade hela huset till. Jag skrek rakt ut där jag satt, då jag i någon sekund trodde att hela byggnaden skulle rasa. Tankarna flög genom huvudet. Jordbävning? Körde någon in i vårt hus? Jag gick ned till innergården och mötte två killar. De sa att glasrutorna på butikerna nedanför oss var krossade, men att de inte visste vad som skett. Jag började gå ned genom stan mot Oslo S för att möta Elin som kom från jobbet. Fick en knut i magen då jag rundade hörnet från vår gata. Kaos. Det var glassplitter överallt då butiker och kaféer såg ut att ha blivit vandaliserade. Förvirrade människor strömmade ut på gatan, undrande vad som hänt. Snart hördes brandbilar och ambulanser och man fick stanna upp för att inte bli påkörd när de swishade förbi.

Vi gick hem ganska raskt och följde sedan med på nyheterna. Resten av kvällen blev minst sagt illamående. Nyheten om dramatiken på Utøya var helt ofattbar och blev värre och värre ju mer tiden gick. Hellikoptrar korsade himlen ovanför vårt hustak och vägen nedanför spärrades av.

Nu är det söndag och de flesta har väl fått med sig de hemskheter som hänt i helgen. Tragedi är bara förnamnet och det är en väldigt dämpad stämning i stan. Vi gick ut en sväng igår för att lämna blommor vid domkyrkan och det var svårt att känna igen Oslo. Det var mycket folk ute, men ljudnivån var avsevärt låg. Folk närmade sig försiktigt avspärrningarna för att se den knusta innerstan bli omplåstrad och i kyrkan samlades man för att lämna blommor och tända ljus.

Man har inga ord. Det är bara helt sinnessjukt. Alla de ungdomar som rivits bort från sina kära. Man kan inte förstå hur det är möjligt. Hur kan En person skapa ett sådant helvete och döda över 90 personer?

Prableen Kaur var en av de som överlevde massakern ute på Utøya, hennes starka histora finns att läsa HÄR.








// C

7/17/2011

Vive la France!


I landet där vi bor så är finns det två sporter; skidåkning och cykling.
Och så här i Tour de France-tider så går det liksom inte att undgå den sistnämnda och jag har i helgen gått en privatkurs i ämnet. Det jag har lärt mig och som jag fortfarande minns är detta:
- Är man proffcyklist är allting tillåtet, då får man t.ex. kasta skräp i naturen utan att behöva tänka på de söta ekorrarna och de små fåglarna och sånt där annat töntigt som har med miljön att göra.
- Thor Hushovd är en norsk cyklist och han har en favoritpizzeria. 
- Efter varje etapp så delas det ut tröjor; etappsegrare, tour-ledare, dagens mest aggressive cyklare, klättringströja och typ hundra till. Männen som tilldelas de här tröjorna kan inte klä på sig själva (jag antar att det är för att de är så himla trötta efter att ha cyklat i typ fem timmar) så de behöver hela två snygga tjejer som gör det åt dem.
- Det går skitfort i nedförsbackarna!
- Cyklingssuportrar är sjukt uppfinningsrika. Det är som att de tänker att "Hmmm, vad är det mest ocykliga som finns? Ja, en krokodil...eller djävulen! Ja, jag klär ut mig till det och springer bredvid alla som cyklar! Eller så är jag helt naken!!"
- Har man en gul tröja och gul cykel så leder man hela skiten.
- Cyklar man in i taggtråd/piggtråd så har man sen inga byxor kvar.
- Det är okej att hålla sig fast i en bil och få fart med den så länge det är en "medicinbil".
- "Mediabilarna" däremot, de är livsfarliga!

Så vad säger ni, behöver jag en till kurs eller är jag redan nu en fullärd cyklistsupporter?

//E

7/15/2011

Enstabo

video

Då var trippen till Alfta över. Åker vidare i natt till Göteborg och Jessica. Det har varit väldigt koseligt även om vädret inte har varit idealt. Men igår var det sol hela dagen så det utnyttjades till max ute i stugan i Enstabo. Solning, bad, bastning och räk-kväll. Pappa spelade dragspel så mysfaktorn var på topp.

Det är lite som att komma till en annan värld där ute. Allt är så stilla. Man får "landasjukan" som mamma brukar säga. Man blir seg som en deg och orkar inte göra någonting som helst. Det är skönt, även om det kryper i fingrarna för att det varken finns internet eller TV. Pappa har ett elverk på baksidan av stugan som han kan dra igång, då kan vi ladda våra mobiler och diverse. Skulle ladda batteriet till kameran, men laddaren pajade. Vet inte om det var elverkets fel, men troligtvis. Får köpa en ny när jag kommer hem. Det var synd, fick knappt ta några bilder, men filmade en fin film (rosa och pixlig) med telefonen på pappa i alla fall. Det får illustrera dagarna i Enstabo.

Annars har det varit prat och skratt. Rykten om "fölk" som måste redas ut, gamla historer som återberättas varje gång man ses och några nya som man inte hört förr. Surrigt, skrattigt och några tunga suckar här och där. Det är fint och precis som vanligt. Hemma.

// C

7/11/2011

Semester!

Då var det dags, lämnar Oslo för att åka hem till lilla Alfta för lite "semester och vacation!". Jag och Elin är inte lediga samtidigt denna sommar. Det är lite av en katastrof då vi praktiskt taget suttit ihop det senaste året. Men men, kanske är det bra att vara från varandra pytte lite.

Oslo är verkligen jättemysigt nu, grönt, varmt och stimmigt. Känns lite sorgligt att åka, men det är förhoppningsvis lite sommar kvar när jag kommer tillbaka.

Nu måste jag packa innan bussen går!

// C