Sugrör och felplacerade larm!

Härligt med måndag! Not. Ganska lugn helg, men detta är alltid ändå veckans tröttaste dag. Idag har jag varit med på husets "dugnad", som det så fint heter. Själv. Elin jobbade den smitaren. Det var inte bara jag som var måndagstrött. Den stackars lilla gruppen av boende som samlades på innergården såg halvdöda ut allihop. Jag ställde mig gömd längst bak tills de jobbigaste uppgifterna var uttdelade, sen bar jag några träplankor till en container innan jag smet upp till lägenheten igen. Livrädd för att behöva prata med styrelseledaren någon längre stund då hon stängde av våran ström för några veckor sen, för att vi spelade för hög musik. Vi hörde inte när hon bankade på så hon var "tvungen". Ett ganska befogat klagomål då vår baslåda står prick ovanför hennes sovrum, men vadå, stänga av strömmen! Vi kunde ha skrivit viktiga saker på vår stationära dator som vi inte har, eller spelat in ett super super viktigt program på vår getbox! Som vi inte heller har, men ändå!

     Jag vet inte vad Robel sysslade med på Mc Donalds i lördags, men han fick i alla fall med sig en hæv med sugrör! De ligger nu här till vårt förfogande.

På lördag eftermiddag tog jag och Cecilia en runda på stan. Swish swish! Jag fick absolut inte köpa något. Men det gick ju som det gick med det. Efter att jag svettats ned en hög med jeans inne på Carlings fick jag med mig dessa hem. Ett par höga wranglerbrallor. Väldigt dumt/lyckligt. Nu blir det nudlar resten av månaden. När jag egentligen var färdig fick jag ett par till jeans i famnen att prova. Det är som när man är i skidbacken. Sista oplanerade åket, då bryter man alltid benen. Skulle aldrig ha provat dem. Larmgrejen satt precis nere vid foten så det gick absolut INTE att få av sig dem. Panik! Cecilia drog för glatta livet, men för gäves. Jag fick helt enkelt tränga mig in bakom kassan, ställa mig på en pall och slänga upp benet på disken. Bet mig i tungan för att inte sparka till killen som hjälpte mig att larma av, då jag är fruktansvärt kittlig under fötterna. "Tack för hyggelig service, vi ses aldrig mer igen!".

Igår fick jag Robel att vara lite modell för "knock! knock!", mina ekologiska T-shirts. Han var flink! Fast han skrattade en hel del och klagade på mig som fotograf. Att han bara vågar! Besök knockknock.se och köp en T-shirt eller väska vettja!

Och! höll nästan på att glömma. I fredags bakade Elin en sats av sina fantastiska kanelbullar. De har vi gått runt och käkat på hela helgen. Mums! Vem behöver mat när man kan äta bara bullar?

/ / C