Så var det morgon, igen...

Ni vet man faller i säng, riktigt, riktigt sliten. Som en fura. Rakt ned, duns, somnar påengång. Försvinner in i drömmarnas värld. Det är deiligt. Speciellt när man gör det i någorlunda tid och tänker att man kommer vakna pigg och full av energi nästa morgon. I natt flög jag över hustaken till en söt liten stad och sög in all kraft som kan tänkas. Så vaknade jag...

...efter 7h som kändes som 2. Smash! Dessa mornar. Trenger några dagar på sjukan. / / C