I fredags var jag ensam hemma i vår lägenhet. Plötsligt skakade hela huset till. Jag skrek rakt ut där jag satt, då jag i någon sekund trodde att hela byggnaden skulle rasa. Tankarna flög genom huvudet. Jordbävning? Körde någon in i vårt hus? Jag gick ned till innergården och mötte två killar. De sa att glasrutorna på butikerna nedanför oss var krossade, men att de inte visste vad som skett. Jag började gå ned genom stan mot Oslo S för att möta Elin som kom från jobbet. Fick en knut i magen då jag rundade hörnet från vår gata. Kaos. Det var glassplitter överallt då butiker och kaféer såg ut att ha blivit vandaliserade. Förvirrade människor strömmade ut på gatan, undrande vad som hänt. Snart hördes brandbilar och ambulanser och man fick stanna upp för att inte bli påkörd när de swishade förbi.
Vi gick hem ganska raskt och följde sedan med på nyheterna. Resten av kvällen blev minst sagt illamående. Nyheten om dramatiken på Utøya var helt ofattbar och blev värre och värre ju mer tiden gick. Hellikoptrar korsade himlen ovanför vårt hustak och vägen nedanför spärrades av.
Nu är det söndag och de flesta har väl fått med sig de hemskheter som hänt i helgen. Tragedi är bara förnamnet och det är en väldigt dämpad stämning i stan. Vi gick ut en sväng igår för att lämna blommor vid domkyrkan och det var svårt att känna igen Oslo. Det var mycket folk ute, men ljudnivån var avsevärt låg. Folk närmade sig försiktigt avspärrningarna för att se den knusta innerstan bli omplåstrad och i kyrkan samlades man för att lämna blommor och tända ljus.
Man har inga ord. Det är bara helt sinnessjukt. Alla de ungdomar som rivits bort från sina kära. Man kan inte förstå hur det är möjligt. Hur kan En person skapa ett sådant helvete och döda över 90 personer?
Prableen Kaur var en av de som överlevde massakern ute på Utøya, hennes starka histora finns att läsa HÄR.
// C
Vi gick hem ganska raskt och följde sedan med på nyheterna. Resten av kvällen blev minst sagt illamående. Nyheten om dramatiken på Utøya var helt ofattbar och blev värre och värre ju mer tiden gick. Hellikoptrar korsade himlen ovanför vårt hustak och vägen nedanför spärrades av.
Nu är det söndag och de flesta har väl fått med sig de hemskheter som hänt i helgen. Tragedi är bara förnamnet och det är en väldigt dämpad stämning i stan. Vi gick ut en sväng igår för att lämna blommor vid domkyrkan och det var svårt att känna igen Oslo. Det var mycket folk ute, men ljudnivån var avsevärt låg. Folk närmade sig försiktigt avspärrningarna för att se den knusta innerstan bli omplåstrad och i kyrkan samlades man för att lämna blommor och tända ljus.
Man har inga ord. Det är bara helt sinnessjukt. Alla de ungdomar som rivits bort från sina kära. Man kan inte förstå hur det är möjligt. Hur kan En person skapa ett sådant helvete och döda över 90 personer?
Prableen Kaur var en av de som överlevde massakern ute på Utøya, hennes starka histora finns att läsa HÄR.
